Vi eftertänksamma novelläsare

Igår kväll var jag på Rumänska Kulturinstitutet för att lyssna till ett samtal om novellen som berättarform. I panelen satt tre av de rumänska författare vars texter återfinns i antologin Skräpliv (som har så oerhört fina orange sidor). Återkommande var att det snarast är temat och ämnet som leder fram till vilken form det skrivna tar än formen i sig.

Och kanske anade jag en försiktig hoppfullhet för novellens fortsatta varande.

Antologin Skräpliv - rumänska berättelser

Gabriela Adameșteanu, vars texter sägs präglas av en feministisk framtoning, förklarade att i Rumänien debuterar man ofta med kortprosa. Själv debuterade hon med en roman. Lucian Dan Teodorovici, som också är förläggare, uttryckte diskrepansen mellan läsarnas minskade intresse för kortprosa i Rumänien och de hyllande kritikerna. I sociala medier tar kortprosan plats, men den är inte kommersiellt gångbar.

Kortprosan har en otacksam roll i Rumänien eftersom den anses vara en förberedelse för romanen, menade Dan Lungu som själv skrivit allt från poesi till prosa till fackprosa. Men det är svårt att skriva en riktigt bra novell, och kanske samtidigt lika svårt att ändra föreställningen hos läsarna om att novellen kan vara något annat än en övning för den kommande stora romanen.

Hur kommer det sig att den tjocka boken har så stark ställning i vår snabba och stressad samtid?

Teodorovici lyfte det som en paradox att det är just 500-sidors-romaner som säljer – och inte de kortare varianterna. Lungu menade istället att böcker som är som tegelstenar skapar en trygghet hos människor just på grund av att den tid vi lever i är drabbad av ständig tidsbrist och snabba rörelser. Helt klart en rimlig och intressant förklaring som åtminstone jag föll för.

Medan den tjocka romanen blir allt längre blir kortprosan ännu kortare. Kanske har det med sociala medier att göra? Novellen passar och anpassas efter tillgängliga format. Kanske kan också sociala medier och de publiceringsmöjligheter som de medför vara till hjälp för att stärka novellen, spådde Adameșteanu. Som för övrigt menade att den kortare prosan kräver en annan slags läsare – en mera eftertänksam och raffinerad läsare.

Nu ska jag läsa vad som verkar vara en absurd novell, och jag lovar att vara otroligt eftertänksam. Novellen heter Mellan fem och halv sex och är författad av Dan Lungu. Återfinns såklart i Skräpliv (som jag tack vare boken kommit på är ett väldigt bra ord att använda när allting känns dystert och livet smått surrealistiskt).

/Victoria

Annonser

1 kommentar

  1. Ping: Mellan fem och halv sex infinner sig lyckan | novellkarusell

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s